Wolgast
Wolgast är en stad i delstaten Mecklenburg-Vorpommern, nordöstra Tyskland, med omkring 0 invånare, belägen vid Östersjön, ca 30 km väster om den polska gränsen. Staden ligger i distriktet Vorpommern-Greifswald.
Staden ingår i kommunalförbundet Amt Am Peenestrom tillsammans med kommunerna Buggenhagen, Krummin, Lütow Sauzin och Zemitz.
Fram till 1100-talet fanns en slavisk boplats vid nuvarande stället av Wolgast. Under 1100-talet missionerades Wolgast, liksom hela regionen Pommern, av missionären Otto av Bamberg (1128). Vid denna tid byggdes den första kyrkan (träkyrka) vid platsen av den nuvarande St. Petrikyrkan. Under 1200-talet utvecklades boplatsen och staden Wolgast erhöll sina stadsrättigheter 1257. Mellan 1296 och 1625 var staden tidvis hertigarnas av Pommern-Wolgast residens. Under 1500-talet ombyggdes den existerande borgen till ett slott, som uppfördes i renaissansstil.
Under trettioåriga kriget intogs och plundrades Wolgast flera gånger av växlande krigsmakter. 1628 intogs staden av Wallenstein och hans trupper, 1630 av svenskarna, 1637 av de kejserliga och återigen av svenskarna år 1638. Efter trettioåriga kriget blev Wolgast svensk besittning. Under skånska kriget 1675-79 intogs staden den 10 november 1675 av Brandenburg men återgick till Sverige efter freden 1679. Under det stora nordiska kriget brändes och plundrades staden av ryska trupper två gånger (1713 och 1715). Wolgast var en svensk stad fram till 1815, när staden blev preussisk, liksom hela svenska provinsen Pommern.
Under slutet av 1700-talet var stadens främsta näring handeln, och i första hand export av spannmål och viktualievaror (livsmedel) på Stockholm.
Industrin i Wolgast utvecklades under 1800-talet, när en snickerifabrik, brännvinsbränneri och ett järnverk (1888) grundades. 1863 anlades bibanor från Züssow till Wolgast, som anslöt Wolgast vid järnvägen mellan Stettin och Stralsund.
Staden ingår i kommunalförbundet Amt Am Peenestrom tillsammans med kommunerna Buggenhagen, Krummin, Lütow Sauzin och Zemitz.
Fram till 1100-talet fanns en slavisk boplats vid nuvarande stället av Wolgast. Under 1100-talet missionerades Wolgast, liksom hela regionen Pommern, av missionären Otto av Bamberg (1128). Vid denna tid byggdes den första kyrkan (träkyrka) vid platsen av den nuvarande St. Petrikyrkan. Under 1200-talet utvecklades boplatsen och staden Wolgast erhöll sina stadsrättigheter 1257. Mellan 1296 och 1625 var staden tidvis hertigarnas av Pommern-Wolgast residens. Under 1500-talet ombyggdes den existerande borgen till ett slott, som uppfördes i renaissansstil.
Under trettioåriga kriget intogs och plundrades Wolgast flera gånger av växlande krigsmakter. 1628 intogs staden av Wallenstein och hans trupper, 1630 av svenskarna, 1637 av de kejserliga och återigen av svenskarna år 1638. Efter trettioåriga kriget blev Wolgast svensk besittning. Under skånska kriget 1675-79 intogs staden den 10 november 1675 av Brandenburg men återgick till Sverige efter freden 1679. Under det stora nordiska kriget brändes och plundrades staden av ryska trupper två gånger (1713 och 1715). Wolgast var en svensk stad fram till 1815, när staden blev preussisk, liksom hela svenska provinsen Pommern.
Under slutet av 1700-talet var stadens främsta näring handeln, och i första hand export av spannmål och viktualievaror (livsmedel) på Stockholm.
Industrin i Wolgast utvecklades under 1800-talet, när en snickerifabrik, brännvinsbränneri och ett järnverk (1888) grundades. 1863 anlades bibanor från Züssow till Wolgast, som anslöt Wolgast vid järnvägen mellan Stettin och Stralsund.
